Ett ljus i mörkret

Det är mörkt nu! På många sätt. Många har det jobbigt. Idag tänker jag speciellt på min lillasyster. Idag får hon sin tredje dos av starka cellgifter. Min fina lillasyster. Min andra hälft. Vi som fyller i varandras meningar och kan känna hur den andra mår utan att ses. 

Idag har du kommit halvvägs. Halvvägs på den första delsträckan. Det är värt att fira. Men också tungt att inse hur lång väg du måste gå för att bli helt frisk. Jag både hatar och älskar cellgifterna. Hatar dem för att du mår så dåligt av dem. Älskar dem för att det är dom som gör att vi får ha dig kvar. Det är cellgifterna som gör dig frisk. 

Trots vårt långa avstånd är jag med dig idag. Och varje dag framöver. Älskar dig fina Anna.