Konstiga tider

Det är konstiga tider nu. Virus, Trump, cancer, utmattning, stress, PTSD, social distansering och ensamhet. Det är många som känner sig ensamma. Extra mycket ensamhet nu i Coronatider. Många äldre sitter ensamma och vi kan inte besöka dem. Mina vänner är utspridda över landet och vi kan inte träffas. Min älskade syster och min älskade pappa har båda cancer - och jag får inte krama dem. Vill så gärna krama om dem. Hårt och länge. Men det går inte nu. 

När allt det här är över - då ska vi kramas! Oj vad vi ska kramas!